Aranjuez, vår hemstad: kungligt palats och natten 1808

Det är en tisdag i mars. Klockan är kvart över åtta på morgonen och vi går över Puente Largo, den gamla bron som korsar floden Tajo mitt i vår stad. Klockorna från kyrkan slår. En äldre man matar änderna, som gör han varje morgon. Palacio Real står till vänster, gyllene i morgonljuset, och vår dotter som är på väg till skolan säger hej till en klasskamrat som cyklar förbi. Vi är i Aranjuez. Det här är vår vardag.

Vi är en spansk familj som bor här sedan år tillbaka. Aranjuez är inte en stad ni har på kartan när ni planerar er Spanienresa, och det är precis därför vi vill ta med er hit. En liten kungsstad, 48 kilometer söderut från Madrid, byggd runt ett palats där kungar tillbringade våren under trehundra år. Palatset är Unesco-världsarv. Trädgårdarna är gigantiska, jordgubbarna är berömda över hela landet, och restaurangerna serverar samma mat som våra mormödrar lagade. Ni kan komma hit på 45 minuter från Madrid för 5 euro.

Men det finns en historia som få svenska besökare känner till, och som förvandlar en promenad genom våra gator till något helt annat. Under tre dagar i mars 1808, precis på gatorna där vi går varje morgon, hände något som förändrade Spanien mer än nästan någon annan enskild händelse. En natt av “¡Muera Godoy!”, tusen facklor och en kung som abdikerade av rädsla. Vi som bor här känner platsen där varje sak hände. Och varje september sätter vår stad upp allt igen, i öppen, gratis festival på gatan.

Detta är berättelsen om vår stad och den natten. Ni väljer om ni läser rakt igenom eller skrollar direkt till praktisk guide eller festivalen.

Vad ni får ut av denna artikel

• Vad ni ser i Aranjuez när ni besöker: palats, trädgårdar, huset där Godoy gömde sig, floden Tajo, våra restauranger
• Hur ni kommer hit från Madrid på 45 minuter för 5 euro med tåg
• Vad som hände natten 17-19 mars 1808 och varför det förändrade Spanien
• När och hur ni ser den öppna, gratis Motín-festivalen i september (som varje vecka repeteras av över 170 av våra grannar)
• Rincones vi går till som lokalbor och som ingen guide nämner

Vem var Godoy och varför hatade folket honom

För att förstå upproret måste ni känna till Manuel Godoy. Han var en ung militär utan blått blod som blev älskare till drottning María Luisa (Carlos IV:s hustru). Kungen visste, godtog, och gjorde honom till premiärminister med 25 år. Vid 30 hade Godoy titeln Príncipe de la Paz (Fredsprinsen), en titel som han bar när det verkligen inte var fred.

Under 15 år styrde Godoy Spanien med en kombination av korruption, personlig makt och otur. Han förde landet in i förlorade krig mot Frankrike, mot England, mot Portugal. Han skrev under Tratado de Fontainebleau 1807 med Napoleon, som gav franska trupper tillstånd att passera genom Spanien för att invadera Portugal. Vad han inte insåg var att Napoleon planerade att stanna kvar.

I mars 1808 fanns det tiotusentals franska soldater på spansk mark. Officiellt på väg mot Portugal. I praktiken på strategiska positioner. Spanska folket började förstå: vi har blivit invaderade, tack vare vår egen premiärminister.

Att hatet mot Godoy var djupt är en underdrift. Karikatyrer cirkulerade där han visades som en kärlekshund vid drottningens fötter. Sångdrömmar sjöngs på gatorna. Och när ryktet spred sig att Godoy planerade att flytta kungafamiljen till Sevilla eller till Amerika, för att undvika Napoleon, blev det droppen.

Aranjuez: varför just här

Aranjuez är kungligt residens sedan Felipe II på 1500-talet. Ett sitio real (kungligt säte) med gigantiskt palats, trädgårdar som täcker flera kvadratkilometer, och en liten stad som växte upp för att betjäna hovet. På 1800-talet kom kungafamiljen hit varje vår för att fly Madrid-hettan (för det spanska hovet flyttade fysiskt beroende på årstiden).

I mars 1808 var Carlos IV, María Luisa och kronprinsen Fernando här med hela sitt hov. Och Godoy hade sitt egen palats mittemot det kungliga, på det som idag kallas Plaza de Godoy och där det finns en informationsplaque.

Två nätter i mars 1808

Natten mellan 17 och 18 mars började det. Vad exakt utlöste stunden är fortfarande diskuterat bland historiker. Vad vi vet är att en grupp av lågadel, missnöjda hovtjänare och lokala bönder samlades runt Godoys palats. Klockan runt tio på kvällen började de kasta stenar. Sedan bröt de dörrarna.

Godoy hann fly upp till vinden. Där gömde han sig, hopkrupen i en uppslagen matta, medan folket förstörde hans möbler, hans porslin, hans värdefulla samlingar. Han låg där utan mat och vatten i trettiosex timmar.

Ute på gatan spred sig upproret. Andra hus attackerades. Folket ropade “¡Muera Godoy! ¡Viva Fernando!” (Död åt Godoy, leve Fernando). Fernando VII, kronprinsen, var populär hos folket just för att han inte var Godoy. Han var sett som frälsaren.

Den 19 mars kom det: Carlos IV, gammal och rädd, undertecknade abdikationen. Fernando VII, 23 år gammal, blev spansk kung. Klockan var två på eftermiddagen. Aranjuez firade.

Godoy hittades senare, halvdöd av törst och rädsla. Han fördes ut på gatan, slagen, förnedrad. Fernando VII själv fick ingripa för att hindra folket från att lyncha honom. Godoy överlevde, tillbringade resten av livet i exil, dog i Paris 1851 utan att någonsin återse Spanien.

Vad hände sen: Bayonne och början på kriget

Ni tror kanske att detta var slutet på historien. Det var början.

Napoleon såg vad som hände. Han bjöd in både Carlos IV och Fernando VII till Bayonne (Bayonna på franska gränsen) i april 1808 för “medling”. Där tvingade han båda att abdikera till förmån för hans egen bror, Joseph Bonaparte. Spanien skulle regeras av en fransman.

Nyheten nådde Madrid den 2 maj 1808. Vad som hände då är namnet på Goyas mest kända målning: El 2 de mayo. Folket i Madrid gjorde uppror mot de franska soldaterna. Nästa dag, den 3 maj, avrättade fransmännen hundratals madrileños som hämnd. Goya målade båda scenerna. De hänger på Prado idag, sida vid sida, och de är omöjliga att glömma när ni har sett dem.

Det spanska självständighetskriget varade från 1808 till 1814. Slag på slag, byar brända, guerrilla-strider (det är faktiskt då ordet guerrilla kom in på franska och engelska: från spanskan guerra pequeña, litet krig). Ungefär en halv miljon spanjorer dog. Napoleon förlorade en av sina svåraste krig. Och ur allt detta kaos föddes den moderna spanska nationalismen, den första spanska konstitutionen (1812 i Cadiz), och den långa tragiska historien om Latinamerikas självständighet från Spanien, som drog nytta av att Spanien var upptagen på hemmaplan.

Allt detta började i Aranjuez, en marsnatt när folket sa nej.

Aranjuez idag: vad ni ser om ni går dit

Om ni befinner er i Madrid och har en dag över, tar Cercanías-tåget C-3 från Atocha till Aranjuez er hit på 45 minuter för mindre än 5 euro. Detta är vad ni ska titta på:

Palacio Real de Aranjuez: det stora kungliga palatset, Unesco-världsarv sedan 2001. Här bodde Carlos IV och María Luisa den där marsdagen 1808. Inne kan ni se den porslinssal (Sala de Porcelana) som blev intakt tack vare att folket hatade Godoy, inte kungafamiljen.

Plaza de Godoy (numera Plaza de Parejas): huset där Godoy gömde sig är fortfarande där, i ombyggd form. Det finns en liten informationsplaque. Turister passerar den utan att förstå. Ni kommer nu att förstå.

Jardín de la Isla och Jardín del Príncipe: två av de vackraste kungliga trädgårdarna i Europa. Rio Tajo skär rakt igenom. Fri entré. Vi rekommenderar en söndagsmorgon när Aranjuez sover.

Casa del Labrador: en liten rokoko-pärla i den kungliga trädgården, byggd just av Carlos IV som en mini-Versailles för sig själv. Ni behöver reservera plats, men det är värt det.

Iglesia de San Antonio vid huvudplatsen: kyrkan där kungafamiljen bad. Den är öppen och gratis. Ni får en känsla av 1800-talets Spanien.

Vårt hemliga rincón: fem dagar i september som är öppna för alla

Det viktigaste ni ska veta innan ni läser vidare är att festivalen är helt gratis, öppen för alla, ingen biljett, ingen bokning. Vem som helst kan gå på gatorna där vi går, sitta i publiken där vi sitter, se skådespelen från samma vinkel som spanska familjer med barnvagn. Fiestas del Motín de Aranjuez är förklarad Interés Turístico Internacional, den enda festivalen i sitt slag i Europa som har denna status.

Firandet varar fem dagar, oftast i början av september. 2026 års upplaga går till exempel från 2 till 6 september. Vi ska nu berätta för er de två stora ögonblicken ni inte får missa, och hur ni positionerar er för bästa upplevelsen. Sedan de fina detaljerna runt.

Fackeltåget: från Plaza de la Constitución till Godoys hus

Detta är den mest känslomässiga delen. En kväll under festivalen (traditionellt torsdagens eller fredagens kväll runt klockan 22:00) samlas hundratals aranjuezianer på Plaza de la Constitución klädda i period-kläder från 1808. Kvinnor med sjalar och långa kjolar. Män med tricornios (trekantiga hattar) och jackor med guldknappar. Barnen bär små facklor och står stilla mellan sina föräldrar. Alla väntar tysta.

Klockan slår. Trummorna börjar. Och tåget rör sig genom Calle Stuart, sedan Calle Príncipe, mot huset där Godoy bodde. På vägen ropar folket rytmiskt “¡Muera Godoy!” (död åt Godoy), samma rop som ekoade natten mellan 17 och 18 mars 1808. Facklorna reflekteras mot fönstren och kastar guldljus mot fasaderna. Det är ett av de starkaste ögonblicken vi har sett i vår del av Spanien.

Ett tips för er som svenska besökare: ställ er längs Calle Príncipe innan processionen kommer, cirka 21:45. Ni får bäst utsikt utan att springa runt bland folkmassan. Ta med sittdyna om ni orkar sitta på trottoaren, för det tar ungefär en timme att processionen passerar helt. Barn får ofta plats framför, är brukligt att lokalborna ger dem plats.

När tåget når det som var Godoys hus (idag ombyggd, med informationsplaque vid dörren), spelas Asalto a la Casa de Godoy (stormningen av Godoys hus): skådespelare bryter dörren, folket rusar in med råg, en stor trälåda som representerar Godoy släpas ut och förnedras precis som natten 1808. Det är teatraliskt men mäktigt. Ni känner historien i magen.

Skådespelet vid Palacio Real: 170 vecinos, 7 000 kvadratmeter

Den andra stora recreationen sker på explanaden framför Palacio Real. En scen på över 7 000 kvadratmeter där mer än 170 aranjuezianer, ingen av dem professionell skådespelare utan alla frivilliga från staden, spelar upp hela kronologin: hovets ankomst till Aranjuez, Godoys makt och lyx, folkets missnöje, upproret, och Carlos IV:s abdikation den 19 mars 1808. Med musik, kanoner, hästar, och belysning av palatsfasaden som blir en gigantisk scenografi.

Detta är också helt fritt att titta på. Ingen scen är reserverad för VIP eller press. Ni står bland lokalbor. Vi kommer alltid tidigt (cirka en och en halv timme innan visningen) och sätter oss på trapporna som leder ner mot Jardín del Príncipe, för därifrån har man perspektiv över hela scenen och palatsfasaden. Om ni har svårt att stå länge, ta en hopfällbar stol i väskan, ingen har något emot det. Föga förvånande är detta en av de vackraste kvällarna att fotografera Palacio Real, för palatsets fasad lyses upp helt och hållet.

Descenso Pirata del Tajo och de andra dagarna

Utöver de två stora nattshowerna är det fem dagar av aktiviteter över hela staden. En av våra favoriter är Descenso Pirata del Tajo, en färgstark parad av vecinos utklädda som pirater på flottar och båtar nerför floden Tajo, som passerar rakt under Palacio Reals balkong. 2026 blev det den 45:e utgåvan. Barn älskar den, vuxna med.

Utöver det finns det:

• Period-marknad i centrum: hantverkare, mat, dryck, inga plastprodukter, allt handmålat eller vävt
• Konserter varje kväll, från klassisk musik till moderna spanska artister
• Jordgubbar: september är också cosecha del fresón (Aranjuezjordgubbeskörden), och de säljs överallt

Vi går varje år. Det är en av få gånger vi ser vår egen historia levande och stolt, utan turistfällor. Från vår familj till er: om ni får välja en enda stor kulturhändelse att se i Spanien som inte är en flamenco-turistshow, se denna.

Fotografier från Motín-festivalen: J. del Álamo.

Vad har detta med er svenska historia att göra

En liten koppling till Sverige som få nämner: 1808 var samma år som Ryssland invaderade Finland och Sverige förlorade dess kust. En tredjedel av det svenska kungariket. Napoleon hade fingrar överallt. Medan spanjorer stred mot fransmännen i Iberia, förhandlade Sverige om Bernadotte som ny tronarvinge (som blev Karl XIV Johan, ni vet honom). Samma napoleontid som slog sönder Spanien, formade Sveriges nästa två sekel.

Det är en av dessa historiska sammankopplingar som gör att vi tycker att er land och vårt inte är så olika, om ni tittar tillräckligt djupt.

Vanliga frågor

Är Aranjuez värt en heldag om vi är i Madrid?

Om ni är i Madrid mer än fyra dagar: ja, absolut. En morgon i Aranjuez, lunch vid Casa Pablo eller El Rana Verde, eftermiddag på trädgårdarna. Vår vanliga rekommendation.

Finns det museum om Motín de Aranjuez?

Det finns en permanent utställning inne i Palacio Real som täcker perioden. Det finns också en liten kollektiv utställning som Aranjuez stad öppnar under Motín-festivalen i september. Ingen dedikerad museum tyvärr.

Hur kommer vi till Aranjuez utan bil?

Cercanías-tåget C-3 från Madrid Atocha eller Chamartín. Går ungefär var 30 minut, tar 45 minuter, kostar 4-5 euro. Ni kan också ta Tren de la Fresa, ett ånglok som går på våren, historiska vagnar, mycket turistiskt men trevlig upplevelse med jordgubbeservering ombord.

Var kan vi läsa mer om denna period på svenska?

Litet på svenska tyvärr. Franz von Coeckelberghe-Dützeles svenska översättning av memoarer från perioden finns i Kungliga biblioteket. På engelska rekommenderar vi Charles Esdailes The Peninsular War: A New History. På spanska, Pérez Reverte har skrivit flera romaner som utgår från just denna period, bland annat Un día de cólera.

Vad hände med Godoy till slut?

Han levde till 1851 i Paris, i fattigdom, försörjd delvis av små pensioner från Ludvig Filip. Han skrev memoarer där han försökte rentvå sitt namn. Ingen läste dem på hans tid. Idag är han en av de mest studerade figurerna av perioden, delvis rehabiliterad av historiker som förstår att han inte var enda skurken i berättelsen.

Läs vidare

• Bästa tiden att resa till Spanien: månad för månad
• Vår familj: vilka vi är och varför vi skriver detta

Vad tycker ni?

Har någon av er besökt Aranjuez? Vad var er starkaste intryck? Har ni sett Goyas 2 maj och 3 maj på Prado och känt hur historien vibrerar i rummet? Vi vill gärna höra era upplevelser. Och om ni planerar att komma till Motín-festivalen i september, skriv gärna en kommentar innan så säger vi vart ni ska sitta för bäst utsikt. Från vår spanska familj till er svenska nyfikenhet.